El Greco - Ett frispråkigt geni

El Greco, född Domenikos Theotokopoulos, är en av de mest säregna konsnärerna i konsthistorien. Hans konstresa tog honom från Kreta där han föddes och växte upp, till Rom via Venedig för att slutligen slå rot i Spanien. Det var i Spanien han målade många av sina mest kända verk. Tveklöst var han inspirerad av sin tids stora mästare såsom Michelangelo, Raphael och Tintoretto, men han utvecklade trots det en stil som inte bara på sin tid var unik men som än idag sticker ut från mängden.

El Greco, som ursprungligen var skolad ikonmålare på Kreta, spenderade flera år (från mitten av 1560-talet till 1577) i Italien för att omforma sin stil och lära sig de nya västerländska teknikerna, först i Venedig där han studerade under Titian, och senare i Rom, där Michelangelo stod för det största inflytandet. Vid den tiden var Michelangelo allmänt betraktad som den främsta konstnärliga auktoriteten, med verk som takmålningen i Sixtinska kapellet och Yttersta domen som bevis på detta. I Rom tog El Greco till sig många element av den italienska konsten, såsom användningen av perspektiv, människokroppens anatomi och dramatiska kompositioner. Det blev dock snart tydligt att El Grecos konstnärliga filosofi skilde sig markant från de rådande renässansidealen, särskilt de som förespråkades av Michelangelo.

En populär återberättelse idag är El Grecos djärva kritik av Michelangelos förmåga som målare. Det sägs att El Greco, efter Michelangelos död, ska ha sagt "Han var en bra man, men han visste inte hur man målade". Alltså tvärtemot hur vi ser på Michelangelo idag, som ses som en skandalomsusad och komplicerad personlighet men hyllad för sin konst.

Vid samma tid stormade det även kring nakenhet i konsten, särskilt i religiösa sammanhang. Där Michelangelos Yttersta domen stod i skottgluggen. I ett drag som kan ha varit ett försök att vinna fördelar och få de uppdrag han ansåg sig förtjäna, erbjöd sig El Greco att måla om Yttersta domen. Han hävdade att han kunde göra det bättre än Michelangelo, vilket ytterligare förstärkte bilden av honom som djärv och arrogant i sina ambitioner.

Kritiken handlade inte enbart om målerisk skicklighet, det fans en djupare filosofisk skiljelinje mellan de bägge konstnärerna, medans Michelangelos verk var rotade i klassiska proportioner, realism och idealiserade figurer hade El Greco börjat röra sig mot en mer spirituell, expressionistisk stil mer i linje med den Manneristiska stilen och den Byzantinska traditionen som han kom från.

All denna kritik riktad mot Michelangelo tjänade inte El Greco väl, Michelangelo var fortfarande en högt älskad och respekterad personlighet i Rom. El Greco själv hade svårt att få uppdrag i Rom och säkerligen förbättrade han inte sina chanser genom att öppet kritisera stadens stora konstnärsgeni.

1577 flyttade El Greco slutligen från Rom och till Spanien där förhoppningen fanns att få uppdragen han förtjänade. På många sätt blev El Greco liv lugnare och stabilare i Spanien, särskild efter att han 1577 bosatte sig i Toledo. Till skillnad från sin tid i Rom blev El Greco här en respekterad konstnär och fick flera viktiga uppdrag av framförallt kyrkan. Under den här tiden utvecklade han även den stil han är mest känd för idag och producerade många av sina mest kända verk.

3 månader sedan